tisdag 23 februari 2010

Snötankar

Jag gick till biblan för att se efter vilka böcker de hade. Inte en enda om rosa bussarna.
Why? Tänkte jag, företaget har ju funnits hur länge som helst.
Inga andra resböcker erbjöd resrutten jag skulle åka så jag avstod till slut från att låna fem olika tegelstenar.

Kollade på nätet. Visst, en mängd festbilder från olika resor. Det var Olle och Kalle och Tjorven och Fia och hej och då.
Men ingenstans stod det om hur det kändes att resa, hur den mentala resan ter sig. Hur de upplevde början av resan och om de förändrades efter några månader.

Jag ville läsa om hur det kändes att färdas så, inte bara att de varit på Taffelberget, Masai Mara och se bilder på alla fester. Framför allt ville jag veta hur det fungerar att resa med en buss utan toalett, där man ska sova på taket och hur det egentligen känns att åka runt med ett gäng okända människor som ska tränga ihop sig på sån liten yta under så lång tid.

Det saknades en bok, det fanns en resa bokad, jag såg mitt uppdrag framför mig.


tisdag 16 februari 2010

Skärp dig, skriv en bok eller nåt!

"Lollo skrattade åt mina taffliga försök att förbereda mig för resan. Det var november och kallt ute. Slask byttes av med geggamojja och alla efterlyste solen som lyst med sin frånvaro under flera veckor.

Svenskarna slöt sig i sina skal. Gömde sig bakom stora vinterjackor och framför tv:n. Gnällde på världen och åt lyckopiller. Sov i pjyamas för att slippa tänka på sin kropp, blundade för spegelbilden och vände blickarna in i kylskåpet istället.

Mitt i härvan stod jag och kände mig nervös. För att lämna allt det hemtama, trista. Lollo sa åt mig att skräpa mig, jag skulle ju släppas ut, komma från vintern och spendera den utomlands. Byta vinterslask mot äventyr. Ändå var jag rädd.

- Men herregud, sa Lollo och himlade med ögonen. Skärp dig, skriv en bok eller nåt!"